..
En dag som denna får folk att tänka ett steg längre, kanske uppskatta det man faktiskt har lite mer. Jag är så jävla lyckligt lottad, när jag kommer hem blir allt ännu bättre. Jag vill vara nära de jag älskar mest, vill finnas där när något händer.
Att en människa som fortfarande egentligen klassas som typ vuxen ungdom kan gå bort så hastigt finns inte i min värld. Jag kommer har alltid varit rädd för att något ska hända Ola, att jag ska bli lämnad själv kvar, men nu är jag förskräckt. Man kan inte ens vara säker på att man vaknar dagen efter.
Jag ska alltid bo närma min familj, skulle något hända dom när jag är här skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Jag vill kunna sätta mig i bilen och komma på någon timme. Usch, stackars familj och stackars flickvän. Starka människor, jag beundrar er verkligen. Att ens tänka tanken ger mig en klump i halsen och ingen lust att stiga upp ens.
Nu vill jag hem, där min familj och mina vänner är. Där jag känner mig trygg. Jag vill åka till diö och hökön och låtsas som jag fortfarande är ett barn, där blir man alltid lika bortskämd med mat och fika hur gammal man än blir! Jag vill uppskatta min familj mer, det har jag lärt mig nu. Jag beter mig illa och måste ta vara på alla mer, umgås med mina älskade morföräldrar mer och uppskatta en fredagskväll hemma hos mamma och pappa.
Slut på allt djupt, imorgon ska jag fira min första 17mai. Heja Norge!!
All kärlek till er alla!
